*host*Plutokrat!*host*

Biljetterna är bokade och jag har en vecka kvar på jobbet. Livet leker.
Den 17 april bär det av till terra incognito. Jag, Hanna och våra ryggsäckar ska till de varma marker i Asien och njuta.

Det leder mig till:
Härmed yrkar jag på förstatjing på Didrock under hans homecomingtour. Har planerat ett långt och mysigt bubbelbad med allas våran egna golddigger. Levande ljus, lite räkor och en flaska rött och vips så har jag han på rygg.
Erik själv har ingen talan.


Pantzar och jag smider onda planer på msn. Krickelin ska vandaleras på lördag. En favorit i repris kanske (hånfullt skrockar han och riktar attacken mot John)?

Frihet?

Jag vill inte längre vara en del av Jobba-Konsumera-Dö-samhället.

www.wwoof.org är planen efter lumpen.

image10

Tack 27 Augusti 1922!

             En återspegling av samtalet jag och Marcus hade häromdagen. Jag är herren med plommonstop.

Underbar helg

Sen i förmiddags är jag stolt(?) ägare av en vinyl med Martin Best där han tolkar Bellman på engelska. Underligt och inte alls häftigt som jag först trodde.

Rawaz tog med oss grabbar (Basse och Pantzar) på en fejkad nära-dödenupplevelse igår.
Basse var nog närmast döden enligt hans mage iaf.
Allför många meter ovanför marken i ett litet enmotorigt leksaksplan får den jävla terroristen för sig att han ska demonstrera för oss glada ovetande hur det känns när man störtar baklänges samtidigt som motorn inte fungerar.
Vilken jävla idiot du är Rawaz. Tack!
Det var nog bland det coolaste jag varit med om.

"Med en sån start på dagen kan inget gå fel" tänkte jag och blev medlurad till Albin för att skruva ihop Stefan.
Stefan är en svart ikeastol.
Bra eftermiddag med cyklande i soffan och kaffe serverat i urgamla kinesmuggar.

Och en kväll som startar på Athena tillsammans med John och Esset kan bara sluta att dessa två herrar går hem alldeles för överfriskade kl 05.00 efter åtskilliga timmar av filosofiska diskussioner.
Jag tror faktiskt vi löste några av världens svåraste existensproblem där i lädersoffan.

Hanna är sexigast i världen. Hela världen.



En veckas nattarbete nalkas på det lokala mejeriet.
Samtidigt har mina fotbollsåterupptagningstankar skridit så långt till verket att jag i veckan tänker kontakta den ansvarige värvaren för Gudhems fotbollslag.

Peace and love. . .

För fanken Carmencita, släpp till nu!

En sak snurrar runt i mitt huvud nu. Bara en.

Reeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeesa!

Knät behöver tydligen inte sliceas upp så nu bär det av till jordens ände. I mitten av april förmodligen.
Jag ska leva som en kung bland palmer och fattigt folk.
Med en kall bärs skall jag möta de beryktade vågorna på Bali med min bräda.
Med en kall bärs skall jag möta det marina livet under ytan i Fillippinernas bästa korallrev.
Med en kall bärs skall jag utforska de oexploaterade byar där män bär penis fodral.
Vänner. Här börjar mitt liv.

Sen tar väl mitt liv en paus under tjänstgöringsmånaderna.
Jag måste ju ändå ställa upp och skydda er ett tag. Blir en man så att säga. 
Allt för er.


Surmjölk och Singha

Det Svenska sjukvårdssystemet är ett skämt.
Men det visste väl alla redan? Den fullständiga byråkratin som råder i sjukhuskorridorerna gynnar knappast en person med behov av vård. Jag menar, måste en remiss verkligen skickas till 19 olika doktorer och sjukhus innan den hamnar hos den läkare som får ta beslutet?
Den 2 November inledde jag min vårdsökeri med ett enkelt telefonsamtal till den lokala vårdcentralen. En och en halv jävla månad senare fick jag äntligen komma och träffa en jävla tjomme till läkare som konstaterade något som jag redan visste.
Magnetröntgen skulle avslöja mitt knäprobelm.

Cirka 1 månad efter mitt läkarbesök damp ett brev ner i brevlådan som förkunnade att jag var hjärtligt välkommen  på magnetröntgen. I Falköping. Eller Skövde. När det fanns någon ledig tid. Jag skulle få besked var inom 8.5 månad.
Vårdgaranti MY ASS!
Tack vare min Far som är en handlingens man och lite samhällsinsatt så fick jag en röntgentid i Den Kungliga Hufvudstaden (folk får tydligen inte ont i leder där, måste vara nåt med luften). Men det var banne mig inte systemets förtjänst som sagt. Hemtelefonen glöder nog än efter Pappas runtringande till olika sjukhus och instanser efter jakt på vård. Efter min Stockholmsvisit 8 februari hävdade personalen att röntgenresultaten skulle skickas till min läkare så hon skulle ha dom inom en vecka. 
En vecka senare ringde jag till vårdcentralen och kollade om svaret hade kommit. Det hade det. Men inte fan kunde läkaren svara på nånting, hon visste ingenting om knän. Det skulle istället skickas till en Ortoped i Skövde. Och inte fan skickar dom det direkt (Svårt att bara skicka iväg skiten?) utan dom låter det ligga i nån vecka på ett dammigt kontorsbord. Och när dom äntligen skickar det så gör dom det utan nån namnteckning från läkaren.
Senaste nytt är att röntgenbilderna skall finnas i SkövdeSjukhus. Det är bara det att ingen bryr sig om att kolla på dem.
Jag blir så trött..

Nu såhär 5 månader efter att jag började söka vård har jag fortfarande egentligen ingen aning om vad det är för fel på mitt knä.
Good job hospitalknegare!



Fika med den flygande Kurden väntar och jag har köpt mitt första körsbärsöl på bolaget.

Körsbär förresten. Sådan fil finner du numera i Falköpings Mejeri gedigna sortiment.
Konkurerrar det ut McDonalds kanske?

Rochefort 10

Sitter här och halvlever i tillvaron efter att ha njutit i badkaret tillsammans med en Trappist-öl  och Tom Waits.
Det är verkligen underligt det där, hur smakbomben exploderar i gommen direkt efter att man satt tänderna i den.
Ölen alltså, inte Tom Waits..

Och nu sjunger Tom känslofullt om Mockingbirds och visslar sådär charmigt falskt, fast egentligen inte eftersom han förmodligen visslar en trekvartsnano-ton som vi vanliga, okulturella dödliga inte uppfattar som ett harmoniskt tillgrepp.
Samtidigt som allt det här underbara sker så anländer en ångestchock till min kroppshydda. Jag har ju lovat mitt körsbärsplommon att ta hand om disken! Och nu låter visslingstonen falskare än någonsin..

Jag tänkte jag skulle ägna mina kommande blogginlägg till en följetång av ytterst vardagliga och triviala bestyr inom "Flyttahemifrån-ämnet". För det är ju så. Jag har blivit vuxen. Inte bara råkat (med mycket tur och vilja) fylla 20 år, utan även flugit ur tryggheten ur moderboet och hänsynslöst modigt belägrat lägenheten ovanför Mingus tillsammans med min kvinna.
Nu är jag äntligen fri! Äntligen Man med stort M! Äntligen en självständig och legalt alkoholköpande lägenhetshyrare!
I alla fall i 2 månader till..
För det är så länge vi får låna den av Hannas snälla syster som äventyrar i Asien förtillfället.

Syrran försöker infektera mig med virus. Men jag har skydd i form av Norton och sunt förnuft. Best combo evvah!

Jag hade en vild diskussion med ett muskelberg på jobbet idag. Vi behandlade min fråga "Hurihelvetekanfolkvarasådummasådomgårochköperträningstillskott?"
Han som erfaren och "extrem" gymmare menade på att proteintillskott faktiskt hjälpte honom att bygga muskler. Jag såg undrande på honom och därefter förklarade han att det faktiskt underlättade för dom 1.5% av tillskottsanvändarna som faktiskt tränade myyyycket tung dagligen och vägde 100kg+ att bygga muskler.
98,5% av er som använder sån dyr skit behöver det med andra ord inte.. Ni betalar bara tillverkarna en jävla massa pengar så dom kan åka runt i deras RRs och hånskratta åt dårskapet.
Vanlig rekordelig mat är mer än dugligt.

20års festen var nog den ballaste någonsin. Sanslöst snygga män som dök upp för att fira.

Nu har jag skrivit på tok för mycket.


Mejeriet har fått tillskott av en div.3 spelande Åsarpare. Det lockar bara fotbollssuget ännu mera. Kan jag bli kommunens bästa B-lags spelare mån tro?

Känner att jag måste bjuda på en bild innan jag avslutar detta inlägg. Men tyvärr är detta inte min dator så det får bli nåt spännande, både för mig och för dig:

image8



Jag kan blott nöja mig med att Darius inte vet vad han går miste om..          Arrivederci gente!

RSS 2.0