Zeunerts smakar inte svett

Hangout på ett litet blått café på torget är aldrig fel i rätt sällskap. Särskilt inte om man i sällskapet munhugger om vilket sätt som är värst att dö på och hur förgrämligt det vore om man av misstag checkade in på ett dödshjälp-hotell i Schweiz.
En del undringar föreföll sig roligare än dom andra. Exempelvis om hotellet har ersatt städerskorna med bårbärare? Eller om badrummet/duschkabinen var inrett i tysk 40-tals stil?
Och det där eviga tjatet om Tv-spel lär man ju aldrig komma bort ifrån inom den slutna kretsen av vänner från Nintendogenerationen. DarkWarrior of Doom hit och EagleSlayer dit, det är inte ett intresse ni har grabbar.
Det är en fanatism. Inte nödvändigtvis i pejorativ bemärkelse. Det lockar faktiskt till en del skratt och nostalgiska tidsresor.

David Tenenbaum är mannen för veckan. Att gå från skygg levande död till en sprudlande glad halvpolack på en mycket kort tid måste uppmärksammas. Och denna nyfunna livsgnista har han erövrat bara genom att sluta jobba. Jäkligt tappert att starta eget dessutom och det ska bli intressant att följa utvecklingen av hans så småningom världsdominerande företag.
Nej, jag siar inte, jag vet. Få har det som David har, och då menar jag inte en stel och vacker deformerad rumpa. Nej, då menar jag ett ytterst gott lynne och en underbart skön intställning till livet.

Jag och Marcus är överens om att galenskap och genialitet är i princip samma sak. Det kom vi fram till efter ett filosofiskt moral/etik samtal mellan 4 händer. Eller var din andra hand upptagen med den ädla konsten snuskramning?

Haha, kom att tänka på en sak Jens berättade om härom dagen som utlöste ca 10-miunters skrattkavalkad på ett nästintill folktomt Nouveau. Hans mors jobbarkompis hade vanan att förvränga ordspråk vilket i synnerhet Rawaz tyckte var värt att fälla skrattårar för.
Istället för att säga Öga mot öga hade mannen med fullaste allvar myntat "Vägg mot vägg" och berättat att han på sin semester hade åkt upp till Sälen för att "köpa batterier".
Finns det någon benämning för denna humor?
Jag efterlyser fler förslag på liknande ordspråk.

Jag slår ett slag för Östgöta Wienercafé nästa gång det vankas kaffeförtäring på mysig samlingsplats!

 Till Jul önskar jag mig Lundgren till Tappen. Inget mer.

För övrigt anser jag, ej i samtyckte med Marcus, att Zeunterts Julmust är den utom tvekan godaste Julmusten.

Rariteter bakom mirakel

Sådärja undersåtar! "Då har det skett! Jag har skaffat blogg. Det trodde ni inte va?" Det känns bara så brunt att säga så ..

Calle Gustavsson var namnet.

Som bloggnamnet förtäljer så bör ni inte läsa den här skiten! Omit = typ Strunta i.
Nu när jag har varnat er får jag väl förklara och ursäkta mig varför jag har åtagit mig denna syssla, blogging alltså. Denna synd grundar sig i ett antal faktorer som i farlig kombination med dötid tvingar mig att sitta här i vintermörkret och slå ihjäl inte bara min utan även läsarens (läs din) värdefulla(?) tid.
Så tarvligt av mig att tro att någon kommer läsa om blott en vardaglig och trist 19-årig mans hissnande äventyr.
Det är ju här det händer.
I mitt liv. Historia skrivs.

Jag måste bara förkunna innan jag börjar mitt försök till bloggande att några av de övriga själen till mitt försök av bloggande är (utom inbördes ordning): Utveckla mitt skrivande, Upprätthålla någon sorts social kontakt med vänner, Debattera med John (andra självklart, Feel free liksom!), Framföra åsikter (vilka det än må vara), Tipsa om musik, Framhäva mitt braiga jag och sist men inte minst Härravälde.

På tal om hissnande äventyr, idag kom jag hem och såg att nybakta bullar flygit in och lagt sig på matbordet. Dessa vidunderliga varelser brukar inte skymtas särskilt ofta i mitt hem vid denna tid på året. Det är väl inte så värst märkligt för det vet ju alla att saft och bullar hör sommarhalvåret till.
Hursomhelst så fanns ingen passande dryck till min tänkta förtäring så jag tog raskt på mig rocken för att stega ner till det närliggande Statoil. Chokladmjölk var det självklara valet för en fikasugen Calle och just som han tryckte ner handtaget till trappuppgången så möts han av en annan kraft från andra sidan dörren som också trycker ner handtaget.
Dörren rycks upp och där står Mor..
Med chokladmjölk i handen.
Jag blir med ens tårögd och religiösa tankar vandrar genom mitt huvud. Denna spirituella upplevelse försvinner dock lika kvickt som den kom med lite pärlsocker krasandes mellan tänderna och kall chokladmjölk rinnandes i strupen.

Det gjorde hela min dag, i sanning.

Asså jag tänker inte sitta som klistrad här och massproducera inlägg för eder skull. Nej min blogg har inga som helst skyldigheter. Jag skriver när jag vill, om jag vill, hur mycket jag orkar.
Endast rättigheter får förekomma. Rättigheter som ärlighet för att dra ett exempel. Jag ska försöka att inte undanvara mörka sanningar som kan ge denna blogg det minsta intressepoäng.

Omit Myself (Take myself from your eyes)
Omit Myself as a favour for God (All my rights are everyone's enemy)

Omission av John Frusciante är troligtvis världens bästa låt alla kategorier plus att han var drugaddict. Det måste väl ge en massa coolhetspoäng?
http://www.youtube.com/watch?v=R3AGDdqvWxU

Diskussionsunderlag: Trappuppgång eller trappnedgång? Jag skulle ju faktiskt ner från 3:de våning. Right?

För övrigt anser jag att Linus är en sexy moma med våfflat hår..

Nyare inlägg
RSS 2.0