Rariteter bakom mirakel
Sådärja undersåtar! "Då har det skett! Jag har skaffat blogg. Det trodde ni inte va?" Det känns bara så brunt att säga så ..
Calle Gustavsson var namnet.
Som bloggnamnet förtäljer så bör ni inte läsa den här skiten! Omit = typ Strunta i.
Nu när jag har varnat er får jag väl förklara och ursäkta mig varför jag har åtagit mig denna syssla, blogging alltså. Denna synd grundar sig i ett antal faktorer som i farlig kombination med dötid tvingar mig att sitta här i vintermörkret och slå ihjäl inte bara min utan även läsarens (läs din) värdefulla(?) tid.
Så tarvligt av mig att tro att någon kommer läsa om blott en vardaglig och trist 19-årig mans hissnande äventyr.
Det är ju här det händer.
I mitt liv. Historia skrivs.
Jag måste bara förkunna innan jag börjar mitt försök till bloggande att några av de övriga själen till mitt försök av bloggande är (utom inbördes ordning): Utveckla mitt skrivande, Upprätthålla någon sorts social kontakt med vänner, Debattera med John (andra självklart, Feel free liksom!), Framföra åsikter (vilka det än må vara), Tipsa om musik, Framhäva mitt braiga jag och sist men inte minst Härravälde.
På tal om hissnande äventyr, idag kom jag hem och såg att nybakta bullar flygit in och lagt sig på matbordet. Dessa vidunderliga varelser brukar inte skymtas särskilt ofta i mitt hem vid denna tid på året. Det är väl inte så värst märkligt för det vet ju alla att saft och bullar hör sommarhalvåret till.
Hursomhelst så fanns ingen passande dryck till min tänkta förtäring så jag tog raskt på mig rocken för att stega ner till det närliggande Statoil. Chokladmjölk var det självklara valet för en fikasugen Calle och just som han tryckte ner handtaget till trappuppgången så möts han av en annan kraft från andra sidan dörren som också trycker ner handtaget.
Dörren rycks upp och där står Mor..
Med chokladmjölk i handen.
Jag blir med ens tårögd och religiösa tankar vandrar genom mitt huvud. Denna spirituella upplevelse försvinner dock lika kvickt som den kom med lite pärlsocker krasandes mellan tänderna och kall chokladmjölk rinnandes i strupen.
Det gjorde hela min dag, i sanning.
Asså jag tänker inte sitta som klistrad här och massproducera inlägg för eder skull. Nej min blogg har inga som helst skyldigheter. Jag skriver när jag vill, om jag vill, hur mycket jag orkar.
Endast rättigheter får förekomma. Rättigheter som ärlighet för att dra ett exempel. Jag ska försöka att inte undanvara mörka sanningar som kan ge denna blogg det minsta intressepoäng.
Omit Myself (Take myself from your eyes)
Omit Myself as a favour for God (All my rights are everyone's enemy)
Omission av John Frusciante är troligtvis världens bästa låt alla kategorier plus att han var drugaddict. Det måste väl ge en massa coolhetspoäng?
http://www.youtube.com/watch?v=R3AGDdqvWxU
Diskussionsunderlag: Trappuppgång eller trappnedgång? Jag skulle ju faktiskt ner från 3:de våning. Right?
För övrigt anser jag att Linus är en sexy moma med våfflat hår..
Calle Gustavsson var namnet.
Som bloggnamnet förtäljer så bör ni inte läsa den här skiten! Omit = typ Strunta i.
Nu när jag har varnat er får jag väl förklara och ursäkta mig varför jag har åtagit mig denna syssla, blogging alltså. Denna synd grundar sig i ett antal faktorer som i farlig kombination med dötid tvingar mig att sitta här i vintermörkret och slå ihjäl inte bara min utan även läsarens (läs din) värdefulla(?) tid.
Så tarvligt av mig att tro att någon kommer läsa om blott en vardaglig och trist 19-årig mans hissnande äventyr.
Det är ju här det händer.
I mitt liv. Historia skrivs.
Jag måste bara förkunna innan jag börjar mitt försök till bloggande att några av de övriga själen till mitt försök av bloggande är (utom inbördes ordning): Utveckla mitt skrivande, Upprätthålla någon sorts social kontakt med vänner, Debattera med John (andra självklart, Feel free liksom!), Framföra åsikter (vilka det än må vara), Tipsa om musik, Framhäva mitt braiga jag och sist men inte minst Härravälde.
På tal om hissnande äventyr, idag kom jag hem och såg att nybakta bullar flygit in och lagt sig på matbordet. Dessa vidunderliga varelser brukar inte skymtas särskilt ofta i mitt hem vid denna tid på året. Det är väl inte så värst märkligt för det vet ju alla att saft och bullar hör sommarhalvåret till.
Hursomhelst så fanns ingen passande dryck till min tänkta förtäring så jag tog raskt på mig rocken för att stega ner till det närliggande Statoil. Chokladmjölk var det självklara valet för en fikasugen Calle och just som han tryckte ner handtaget till trappuppgången så möts han av en annan kraft från andra sidan dörren som också trycker ner handtaget.
Dörren rycks upp och där står Mor..
Med chokladmjölk i handen.
Jag blir med ens tårögd och religiösa tankar vandrar genom mitt huvud. Denna spirituella upplevelse försvinner dock lika kvickt som den kom med lite pärlsocker krasandes mellan tänderna och kall chokladmjölk rinnandes i strupen.
Det gjorde hela min dag, i sanning.
Asså jag tänker inte sitta som klistrad här och massproducera inlägg för eder skull. Nej min blogg har inga som helst skyldigheter. Jag skriver när jag vill, om jag vill, hur mycket jag orkar.
Endast rättigheter får förekomma. Rättigheter som ärlighet för att dra ett exempel. Jag ska försöka att inte undanvara mörka sanningar som kan ge denna blogg det minsta intressepoäng.
Omit Myself (Take myself from your eyes)
Omit Myself as a favour for God (All my rights are everyone's enemy)
Omission av John Frusciante är troligtvis världens bästa låt alla kategorier plus att han var drugaddict. Det måste väl ge en massa coolhetspoäng?
http://www.youtube.com/watch?v=R3AGDdqvWxU
Diskussionsunderlag: Trappuppgång eller trappnedgång? Jag skulle ju faktiskt ner från 3:de våning. Right?
För övrigt anser jag att Linus är en sexy moma med våfflat hår..
